evasevighet

Fullproppad av cortison känns det som det kommer att bli en dag på benen. Imorgon lär smärtorna komma smygande för att, om det blir som sist, kulminera fredag, lördag. Inget jag ser fram emot, MEN, jag tjatar, det närmar sig slutet av detta kapitel, cytostatikapitlet. 

By the way, så kommer det lite babyfjun på huvudet nu. Tänk va, så glad man kan bli för det. Fransarna är i stort sett väck, men bryntappet verkar ha stannat av, peppar peppar. Jag anar vägen tillbaka. Den lilla hjärnaktivitet som finns kvar, vilken också blir störd av hela den här soppan, är just nu fullt upptagen med att tänka ut hur jag ska göra plats för alla roligheter efter nyåret. Olika konstellationer av vänner som jag bara måste göra något kul med. Längtar så efter det. Redan planerat är sista helgen i november (mellan cyto och strål) med döttrarna mina. Det blir  en tur till Hufvudstaden för mys och shopping. En resa till Rom är också bokad i mars med kärleken. Mera mys, nu på tu man hand. Har länge velat resa till Rom, men av olika anledningar har det prioriterats bort. Dock inte längre. Det får vara slut på sådana dumheter nu. Gör det du vill och längtar efter! Don't dream your life, live your dream! 

 

Kramen