Ja ja ja
Äntligen, äntligen, äntligen!
Just avnjutit två av kvällens tre rätter med tillhörande Valpolicellavin och päser i soffan med bubbel. Desserten får vänta en stund tills plats finnes... Tänk att stunden är kommen då alla cytokurer är avklarade och de värsta biverkningarna från den sista är över (bara lite blodpåfyllning på måndag på grund av att de röda strejkar). Tack älskade familj för att ni orkat med mig under den här enormt påfrestande sommaren och hösten, tack alla fina vänner för stöd och peppning, tack till mig själv för att jag aldrig sett någon annan väg än framåt! Det finns alltid ett ljus i tunneln!
Har idag varit på strålningsenheten för förberedande besök inför kommande strålning. Jag är nu den enda i familjen som är tatuerad ;-)
Den 20 november drar det igång och YES, jag kommer att bli klar till jul!
Njut av livet, mina vänner!
Kramen