evasevighet

Jag vill här tacka mina fina kollegor som visar att de tänker på mig på många olika sätt. Förra fredagen då jag hade en riktigt bad day kom finaste hälsningen i lådan. Jag blev rörd till tårar ska ni veta. Saknar er!
Kramen

Då var man isolerad igen... Taxotere verkar inte riktigt synka med min benmärg:(
Fick första behandlingen förra tisdagen, gick bra. Sedan följde några dagar med vansinnesvärk i kroppen, främst fötter och ben. Obeskrivlig smärta. Igår kände jag mig trött och konstig, svimfärdig under den obligatoriska veckovisa provtagningen och på kvällen fick jag feber. Naturligtvis ville de att jag skulle komma in då de såg mina dåliga värden. Antibiotika och isolering igen. Lika bra att ställa in sig på samma visa när det är dags för de två återstående behandlingarna.
Kroppen är trött och sinnet sviktar ibland, men vad tusan, om sex veckor är alla behandlingar gjorda. Längtar hem till familjen. Försöker intala mig att det ändå är bra att jag är här. Behöver vila, och hemma känns det inte som jag skulle kunna tillföra så mycket, men det känns tomt utan mina kära. Man är liksom inte hel, inte ens halv, utan deras närhet.

Sköt om er!
Kramen

Jodå, det blev behandling igår. Värdena visade sig ha hoppat upp rejält. Hurra! Infusionen gick fint, ingen akut reaktion inträffade. Därför kunde jag efter avslutat besök på onkologen tillsammans med döttrarna intaga flottigaste kebabtallriken Orvar. Mums. Sonen lämnades för första dagen på förskolan efter två veckor hemma i sjuklägret. Hoppas, hoppas att det håller i sig!
Har just besökt torget och där införskaffat lite härliga växter att plantera i det gräsliga landet intill norrgaveln. Ska bli roligt att se resultatet. Kan knappast bli sämre. Lika bra att ge sig i kast med operation plantering direkt (när man ändå är inne i den sjukvårds- och operationssvängen) innan smärtdagarna inträder. Jag har dock upprättat strängt förbud. Hoppas Gubben smärta har fattat det.
Annars allt väl. Försöker leva på som vanligt så gott det går och det går faktiskt ganska bra, tack vare bästa familjen och fina stöttande vänner. Tack!
Kramen

Hej alla! Jag har varit lite slö vad gäller inlägg, lovar skärpa mig. Sista veckan har gått lite i slow-motion. Har varit trött. Det känns i kroppen att benmärgen är hårt ansatt. Idag har jag besökt vårdcentralen igen för provtagning. Om värdena hoppat upp blir det behandling imorgon. Ny sort. Den fruktade Taxoteren. Det finns risk för kraftig allergisk reaktion redan under behandlingen. Därför förebyggande kortison redan idag och övervakning under infusionen. Denna reaktion har jag emellertid redan avbokat, så det så. Vanligt är också jobbig värk i skelett, leder och muskler. Hoppas min redan värkande kropp orkar säga tack, men nej tack. Nu lite mys till i soffläge innan nattmössan åker på.
Kramen

Jag fick komma hem igår eftermiddag och kunde därmed fira födelsedag med mysigaste familjen, som fixat och donat. Tack, finaste ni! Vad vore jag utan er? En obetydlig liten lus.
Kramen

Det blir ingen hemgång. Värdet jag fick av läkaren igår var fel. Det visade sig vara 0,2 igår och 0,3 idag. Hon bad om ursäkt. Klen tröst.....
Kramen

Jag har legat här på morgonen och funderat lite. Människan, mig inkluderad, är en ganska foglig varelse. Säger någon (läs bättre vetande) att man ska göras sjuk för att inte bli sjuk framöver så ställer man upp på det, säger någon att man ska hållas instängd i ett rum på 12 kvadratmeter så blir man där. Kanske en fråga om tillit.
Avdelning 40 är en canceravdelning. Inte högst på önskelistan alltså. Med en klump i magen installeras man i ett sterilt rum och låter sig ompysslas av den fantastiska personalen. Doft av desinfektion och handsprit tar betydande plats i inandningsluften och konkurrerar lätt ut de stackars näshår som finns kvar. Kroppen proppas full av antibiotika, vätskeersättning och mineraler och bygger sakta men säkert upp min eländiga blodkroppsfattiga lekamen. I förrgår låg värdet för de vita på 0,3, vilket anses betyda typ noll immunförsvar. Igår hade det hoppat upp till 1,3. Hoppas på ännu högre hopp idag så jag får komma hem. Önskat värde är över fyra. Håll tummarna för att jag får fira födelsedagen hemma!
Kramen

Trist men sant. Inlagd. Dåliga värden kombinerat med infektion är inte bra alls. Blir ett par dagar i stålrörssäng.
Kramen

Man vänjer sig ganska snabbt, kan jag säga. Det värsta är att det är så rackarns kallt utan hår. Ibland tar jag till Miss Wiggy bara för att slippa frysa. Har man levt nästan ett halvt sekel med långt hår kanske det inte är så konstigt att det känns kalt och kallt om nacke och hjässa. Här i finfina sjalen som är lång nog att fläta i nacken :-)
Kramen