evasevighet

Surrealistisk! Hela situationen är surrealistisk! Det rationella jaget planerar för en sommar och höst med perioder av förgiftning. Här ska förgiftas. Planerat. Vad som helst för att slippa de små typerna framöver. De säger ju nämligen att jag är sjuk, eller egentligen inte, men jag kan bli sjuk igen. Trots att jag känner mig frisk (frånsett ett ömmande bröst och mental trötthet) så måste alla eventuella små typer på lur utrotas å det snaraste.

Det känslomässiga jaget åker berg- och dalbana. Glädje, sorg, rädsla dyker upp som små gubbar i lådan. Jag hoppas att Gubben Glädje ska ta allt större plats! Stå på dig! När Gubben Glädje vilar och de andra gubbarna är i farten tar det självbevarande jaget över och placerar dem i en låda utanför mig själv och menar att det här handlar om någon annan, glöm det! Jag tänker att det nog är ganska bra att ha de här olika jagen, så länge de är vänner med varandra vill säga, men det tar väldigt mycket energi att hålla reda på alla jag och gubbar. Jag är ganska trött. Man lär sig ändå ganska mycket om sig själv och hur man fungerar i prövande situationer. Jag trodde jag visste ganska mycket, men det finns mer att lära. Livet är en skola, inte en institution utan en lärprocess. Mitt stora mål i den här delprocessen är bli ren. Jag kommer att bli ren, och visare.