Dagen innan sista cellgiftet! Längtar så tills pärsen är över. Några veckor till, sedan kanske man kan bli någorlunda normal. Eller typ så normal jag nu kan bli.
Undrar dock hur natten ska bli. Laddad med krypande cortison och till råga på allt fullmåne! Hua! Det lär bli gluggöppning inatt.
Har också fått tid till läkarbesök inför strålningen redan den nionde november. Undrar när de kör igång sedan. Det sägs att man bör vänta minst fyra veckor efter cyto.
Träffade finaste M igår! Tack för en fin stund och för den energi och kraft Du gav mig!
Nu mys i soffan med lillfis framför Pippi.
Efter en riktigt skruttig period efter senaste kuren börjar klättringen uppåt. De röda följde de vitas stig nedåt, vilket resulterade i blodtransfusion. Jag tackar dig anonyme givare för detta! Känner mig nu igen förmögen att hämta posten utan upplevelsen av att hjärtat sitter i huvudet, blåsbälgen i lungorna och blytyngderna i benen. Det var värt en heldag i stålsäng.
Igår firades underbara Emmie. Jag är så glad över att kroppen orkade hålla ihop och till och med laga en uppskattad trerättersmeny. Nu puttrar portersteken redan inför kvällen och i eftermiddag blir det trattkantarellplock med hela barnaskaran.
Ha en underbar lördag!
Kramen
Fullproppad av cortison känns det som det kommer att bli en dag på benen. Imorgon lär smärtorna komma smygande för att, om det blir som sist, kulminera fredag, lördag. Inget jag ser fram emot, MEN, jag tjatar, det närmar sig slutet av detta kapitel, cytostatikapitlet.
By the way, så kommer det lite babyfjun på huvudet nu. Tänk va, så glad man kan bli för det. Fransarna är i stort sett väck, men bryntappet verkar ha stannat av, peppar peppar. Jag anar vägen tillbaka. Den lilla hjärnaktivitet som finns kvar, vilken också blir störd av hela den här soppan, är just nu fullt upptagen med att tänka ut hur jag ska göra plats för alla roligheter efter nyåret. Olika konstellationer av vänner som jag bara måste göra något kul med. Längtar så efter det. Redan planerat är sista helgen i november (mellan cyto och strål) med döttrarna mina. Det blir en tur till Hufvudstaden för mys och shopping. En resa till Rom är också bokad i mars med kärleken. Mera mys, nu på tu man hand. Har länge velat resa till Rom, men av olika anledningar har det prioriterats bort. Dock inte längre. Det får vara slut på sådana dumheter nu. Gör det du vill och längtar efter! Don't dream your life, live your dream!
Idag har Lill-Bubblan och jag varit hemma själva hela dagen. Fantastisk känsla att faktiskt orka vara en någorlunda hyfsat kul vuxen och framför allt en kärleksfull mamma en hel dag. Kan kännas självklart men vissa dagar är det faktiskt omöjligt. Måendet är för tillfället alltså ganska ok. Känns hyfsat i kroppen (orkar gå några kilometer, man får vara nöjd med det lilla som hon sa, Ida), fortfarande dock ont i munnen, typ brännskadad. Så här en knapp vecka innan nästa behandling känns det som jag inte kommer att bli 'återställd' tills dess. Det kommer att bli dryga veckor oktober ut. Om allt flyter på som det ska är sista behandlingen den 30 oktober. Längtar efter ett 'normalt' liv. Vad nu det innebär? Men ni vet, vardagsrutiner, jobb (något kul helst) och mys på kvällen, god mat som man känner smaken av och mustigt rödvin som inte bränner sönder tungan. Konstigt det där, när man är mitt i det normala är det så självklart, nästan trist. Utanför det normala är det längtansvärt och så betydelsefullt.