Ja, det känns faktiskt som att jag fortfarande väntar på att sommaren ska komma, trots att hösten mycket tydligt är på väg in. Jag älskar hösten med sina färger, dofter och svampar och faktiskt kan även en färgblind stackare som jag njuta av skiftningarna, men sommar är ju ändå sommar liksom. Det känns som den aldrig riktigt kom.
Igår fick jag tredje behandlingen. Värdet för de vita blodkropparna var lågt dock, precis på gränsen för tillåtet inför ny behandling. Denna innebär att jag nu ska ta sprutor för att få upp värdet, varje kväll i fem dagar. Tog den första igår. Kändes lite obehagligt att sticka sig själv men det gick bra. Gjorde det snabbt utan att tänka.
Nu vila lite. Trött som Bergsgeten Berit. Och nej, det blev tyvärr ingen Macbeth, dels på grund av de vita men jag kände mig helt enkelt för trött också.
...både ute och inombords.... Idag är det dags för trean, men först kl 14. Hoppas kunna gå på Regionteaterns genrep av Macbeth ikväll innan Fru FEC slår till med klubban.
Kramen
Äntligen har det blivit av att måla de snickerier som förblivit trärena sedan renoveringen 2008... Men hur hemmablind kan man bli egentligen?! Det är ju roligt att måla ju! Varför vänta? Nu får det bli att ta itu med trappan också. Hm. Harkling. Jodå. Visst. Men lite får det vänta, för på tisdag är det dags igen. Det går fort mellan gångerna. Skönt att det matar på, liksom. Efter nästa är hälften gjort, av cellgifterna då. Sen är det ju strålning också. Har fått lite ont i halsen och snuva. Håll tummarna för att jag inte får feber! Inte bra det!
Kramen
... att känna matlust, att ligga på rygg under ett täcke med en dotter på vardera sidan och titta på stjärnfall, att bli serverad hotellfrukost av döttrarna på bröllopsdagen, att få de vackraste blommorna av kärleken, att höra en liten sork skratta från hjärtat...Lycka är att leva!
Visst är det något speciellt med väntrum. Där sitter man med en nummerlapp i handen och väntar på sin tur, passivt granskande övriga i rummet, lojt undrande över anledningen till deras besök. Efter ett antal måndagar i samma rum inser jag att det inte bara är jag som är där varje vecka. Flera kända ansikten, dock inga i min ålder, bara äldre. Imorgon är det dags för FEC nr två, dvs cellgift. Önskar och hoppas att jag slipper må sämre än efter ettan. Jobbigast var nog besvären från munnen. Får fokusera energi för att motverka detta. Jag tror på tankens kraft att ge styrka, att hela, lena och rena. Samtidigt som jag vill stanna i de bra dagarna vill jag bara snabbt vidare i processen. Gubben Ledsen har gjort sig påmind i helgen men idag känns det som att Gubben Glädje trycker sig fram. Tankens kraft. Välkommen! Nr 26! Min tur!
Kramen
Jodå, så här känner jag mig precis som vanligt. Skönt faktiskt att kunna vara mitt gamla vanliga jag MED hår. Utan hår känner jag mig naken, exposed.... Nej, ändå rätt ok, konstigt nog, men jag kunde väl aldrig tro att favvo-sjalen skulle få bli huvudbonad. Funkar det med.
Kramen
Efter två veckor med riktigt ont i munnen börjar det äntligen kännas rätt ok. Tänk er en drös förkylningsblåsor tillsammans med svullet inflammerat tandkött och en känsla av att hela munnen är typ brännskadad. Verkar sådär va?! Nåväl, hela tre dagar kvar innan nästa behandling..... Idag har jag varit turist, jag menar äkta turist. Längst bak i ett sightseeingtåg tuffade vi runt i Karlskrona. I ett sådant läge känns det rätt gött att ha Mini med sig som förkläde, men faktum är att jag lärde mig och såg en hel del som jag förmodligen missat annars. Visst är det mysigt att bara pysa iväg lite sådär, alltså inte just i turisttåg utan på lite utflykt. Sova på hotell och äta god mat inklusive hotellfrukost är mumma det. På turen ner passade vi på att besöka M och Y i husvagnen också. Som jag tidigare nämnt är inte camping just min grej, men jag måste ändå säga att det verkar rätt mysigt och avkopplande där med vagn, förtält och inhägnad. Känns ändå som jag skulle behöva några kurser i alla måste-ha-attiraljer och oskrivna regler innan jag skulle godkännas som campare och få passera bommen. Tål att tänkas på. Hotell känns liksom smidigare på det viset. Snart bädden. Det frestar på att turista. Sköt om er! Kramen
